Under himlen, mellan husen –  en intervju med regissören Carl Knif

12|10|2026

Det nyskrivna verket Under himlen, mellan husen har urpremiär på Unga Teatern den 28 november 2026. Föreställningens regissör Carl Knif berättar här om arbetet med pjäsen, om drömmar, rörelse och varför både vintern och julen får plats på scenen.

Carl Knif, vem är du?
– Jag är utbildad koreograf och dansare från Teaterhögskolan i Helsingfors. År 2012 startade jag Carl Knif Company. Innan det dansade jag bland annat med Tero Saarinen i många år. Idag rör jag mig mellan olika typer av scenkonst – och gör både egna produktioner och beställningsuppdrag inom teater och dans.

”Hon drömmer att hon spelar violin på skolans julfest. I publiken sitter de andra eleverna […] De sitter med gapande munnar  […] Sådan är Cesi Selanders dröm.” Det här är ett utdrag ur Under himlen, mellan husen. Kan du berätta om pjäsen?

– Under himlen, mellan husen är ett beställningsverk för Unga Teatern. Manuset är skrivet av Christoffer Mellgren. Det är en väldigt inspirerande och fin text som handlar om drömmar och hopp hos barn under ett vinterhalvår. Drömmar som inte alltid är synliga för omgivningen, men som finns där.

Hur bygger du upp regin?

– Jag börjar med att vandra omkring i berättelsen, låter manuset inspirera mitt koreografjag. Så småningom framträder olika rörelsemönster, rytm, rymder och rum, jag börjar se hur karaktärerna rör sig, hur de är placerade i rummet. Tillslut tar en rumslig berättelse form. Med mönster, rytmer, scenografi, rörelse, dans, text och musik som samspelar.

Du beskriver Under himlen, mellan husen som en fysisk teater, vad innebär det?

– För mig innebär det att det finns ett speciellt fokus på hur vi kan förmedla, berätta och uttrycka känslor också icke verbalt. Med rörelse kan vi uttrycka det som blir mellan orden. Det är det fysisk teater är för mig. Fast egentligen är all teater fysisk, vi kommer ju inte ur våra kroppar… det är svårt att hitta en perfekt benämning. Men ordet fysisk teater motsvarar nog mest det jag gör.

Är det en vinterföreställning – eller julföreställning?

– För mig är det bådadera. Det är en vinterföreställning, men också en julföreställning.

– Julen är en stor högtid och något man väntar på. Pjäsen är också starkt kopplad till hopp och förväntningar. Men jag tycker samtidigt att pjäsen är en vinterföreställning, eftersom den inte är begränsad till att specifikt handla om julen. Pjäsen handlar om några barn och om vad de går igenom under vinterhalvåret.

Hur är det visuella uppbyggt?

– För mig är det visuella och rumsliga otroligt viktigt. I den här föreställningen har jag och scenografen Lasse Idman landat i ett avskalat och sparsmakat rum, eftersom pjäsen utspelar sig i en förort.

– Miljön som barnen lever i är kanske inte den mest inspirerande eller mjukaste, men som kanske just därför rymmer stora möjligheter att fantisera och drömma. I kontrast till den grå och avskalade gården bär karaktärerna på olika färger och känslor, som blir synliga genom deras kostymer.

Och hur är det med musiken?

– Violinen är ett mycket framträdande instrument. Tillsammans med Jukka Hannukainen har vi arbetat mycket med musiken. Som motvikt finns vardagsljud och klang – ljud som skapar en annan dimension och förankrar berättelsen i barnens dagliga liv.

Vad vill du att publiken ska ta med sig?

– Jag hoppas att föreställningen väcker tankar hos publiken och inspirerar till att reflektera kring vad var och en av oss själva går och hoppas på i vår vardag.

Vem tycker du ska se föreställningen?

– Alla. Det finns mycket att hitta i den här föreställningen, och jag tror att många olika människor kan ta den till sig och njuta av den.

För mer info kontakta:

Carl Knif, regissör, tfn 040 508 0870, carl@carlknifcompany.com

Helene Wallin, pressansvarig, tfn +358 50 3302 425, helene.wallin@ungateatern.fi

Pressmeddelande 12.10.2026 Unga Teatern – Fri för publicering